Lars Orrskogs hemsida maj 2017

 

Jag har nu i början av maj 2017 haft en utställning i Gamla Stan. Det blev en bra vecka. Det här är de 29 verk jag visade. Det är en blandning av akryl- och oljemålningar. Några är gjorda på papper andra på duk och åter andra på pannå.

 

VI ÄR INTE HÄR. VI ÄR I VÅRA MINNEN OCH FÖRHOPPNINGAR.

Vi är också i våra glömskor och fasor....

 

 

Förklaring. Version 2. Jag har målat dessa bilder. Du tycker att det spretar men det finns ett sammanhang. Jag. Jag utgör mitt sammanhang liksom du utgör ditt sammanhang. Och sök inte efter referenser. Du får ta mig för mina bilder och mina ord. Jag tittar på bilderna och försöker minnas hur dom började. I botten ligger nog att jag tecknar en hel del. Mycket enkla teckningar av ett hus kanske, en gata i motljus, två rävar, en tall, en myra som släpar på ett barr. Föremål och mönster som påminner mig om något och som lockar mig visuellt. Och jag bygger upp en fond av situationer, figurer, etik och estetik. Vissa motiv äter sig in i mig och återkommer gång efter gång: en fotbollsplan, förvar av konstiga djur, två flickor i gymnastikkläder, en räv, tre tallar. Dom kommer antagligen alla från min barndom. Utsikten från fönstret, fotbollsplanen, omklädningshuset, tallarna, grävlingen som vaggar fram på gatan, pappa som ångar i motljus sitter som gjutet i mig. Drömmar och mardrömmar. Figurer och figurationer som i måleriet mer eller mindre medvetet fungerar som pjäser i de existentiella och politiska frågor och svar som jag hoppas skymtar i målningarna. Och som finns i oss alla. Mer eller mindre medvetet. Och som jag i mitt fall också tror formades i min barndom. Tro det eller ej. Ibland föresätter jag mig att jag ska måla utsatthet kärlek eller hållbarhet. Det går sällan bra. Det existentiella kommer nog bäst in under processen. Fast det händer att jag börjar med ett program till exempel i de lutande bilderna 1 och 2. Där ville jag urgröpningar och översvämning för att berätta om den tid vi lever i. Afrikabilderna 8 och 9 målade jag också medvetet utifrån en blandning av postkolonial upprördhet och gammal fascination för Afrika. Ett sätt att börja duken om jag inte har ett program är att måla stort, argt och meningslöst med någon färg jag gillar, gärna umbra eller siena. Eller tvärtom tar jag en tändsticka doppar den i rå umbra och krafsar på duken. Det blir alltid bra. Och så dyker det upp mer eller mindre uppenbara utvecklingsmöjligheter. Hur många som helst egentligen. En lite egen metod jag har att komma vidare när det tar stopp, eller när horisonten blir alltför påträngande, är att vända upp och ned på duken. Då uppkommer helt nya möjligheter. Dessutom både mer spännande och vackrare än dom rättvända. Ibland vänder jag senare i processen tillbaka dom nu berikade bilderna. Ja så går det till. I mitt fall.


You look att the world once, in childhood. The rest is memory. (Louise Gluck)

 

 

lars orrskog sköntorpsvägen 72 s12038 årsta 0722020004
lasse@lasseorrskog.se